En hyllning till jordens finaste klass, SP3b
Tonerna från Tina Turnes "The Best" klingar ur högtalarna och mina tankar går till dem jag spenderat nästan fem dagar i veckan med i tre år, min fina klass SP3b.
You're simply the best, better than all the rest
Better than anyone, anyone I've ever met
I'm stuck on your heart, I hang on every word you say
Tear us apart no, no, baby, I would rather be dead.
Tre år har gått, tre år som har innehållit allt från skratt till gråt, allt från tävlingar till prov och uppsatser. Ibland har vi varit arga och ledsna, men allt som oftast har vi haft roligt tillsammans och det ord som dyker upp i mitt huvud hela tiden när jag tänker på er så är det glädje! Glädje när vi får tillbaka ett naturkunskap B-prov och alla har klarat det, glädje över Ramans alla kommentarer, glädje över Psons och Ebbas sätt att prata alldeles för fort så att ingen hänger med, glädje över Maddes kaxighet, glädje över Julias snygghet och Klaras varma komplimanger, glädjen när Emelie halkar på en isfläck eller snubblar på en tröskel, glädje när Svenne släntrar in en aning sent med solglasögon och alla vet varför, glädje när Matilda pratar och pratar och pratar, glädje när Tord håller tal, glädjen i att se Johans spark i handbollsmålet efter att ha förlorat en match och glädjen när tjejerna spöade killarna på tävlingen i religion, glädjen när Emmy är kramsugen, glädjen när Lisa lyser upp dagen på morgonkvisten när man är om tröttast, glädjen som Fanny spred genom att börja vår klass i trean, glädjen Ludvig sprider genom sina små fnissningar längst bak i klassrummet och glädjen när Zkillan charmar både klassen och lärarna. Glädje, glädje och åter glädje!
Vissa saker som man har stört sig på kan man nu se tillbaka på och skratta. Vissa saker som man älskat kan man nu se tillbaka på och sakna. I ettan var vi ett gäng osäkra små barn, nu har vi vuxit både i oss själva och som grupp, och jag tror att vi faktiskt är redo att ta klivet ut i vuxenlivet. Tillsammans har vi klarat prov, läxor, inlämningar och tal. Tillsammans har vi skrattat och gråtit. Tillsammans har vi haft tre glada år och jag hoppas inte det slutar här.
Lisa Pson och Julia, ni kommer flytta "hem, hem" och det är sjukt långt bort från mig. Igår på balkvällen insåg jag att det kan dröja svinlänge tills vi ses eftersom ni bor ända bort i tok, Vingåker och Svedala. Jag fick en klump i magen och tårar i ögonen och får det nu när jag tänker på det, när jag tittar på alla bilder från åren vi haft. NI är såna stjärnor!
Pson, du är en glädjespridare och en människa jag verkligen ser upp till. Du är duktig på ALLT! Jag hoppas vi ses snart igen.
Julia, du är en av de bästa jag vet. Ditt leende kan lysa upp en hel dag och jag är så tacksam att jag fått lära känna dig. Att du ska flytta ända till Skåne gör alldeles ont i hela mig. Du MÅSTE hälsa på. Snart!
Emmy, Matilda, Lisa, Emelie, Ebba, Klara, Madde, Fanny, Tord, Svenne, Johan, Zkillan, Raman och Ludvig - er har jag turen att ha kvar här i Falköping. Ni är fantastiska hela högen och i sommar SKA vi ses! :)
Klassen, ni är sannerligen klassen med allt och jag kan bara le nä jag tänker på er :) Hela högen är fantastiska och jag är så glad och tacksam att jag hamnade med just er. Jag tackar Gud för er!
Vem passar bättre att avsluta denna hyllning än allas vår Carola och Sanna Vänner?
Alla måste ha nån att kunna lita på, det är så
Och en trofast vän är mera värd än guld
Jag vet, vänner prövas genom tidens gång
Sviker aldrig fast din väg är lång
Finns där vid din sida när vågorna slår
Håller det de lovar, det är vänner som består
Sanna vänner har man kvar när de andra har gått
Sanna vänner kan man alltid lita på
När du kom behövde jag en vän
Sanna vänner kommer alltid igen
SP3b - alltid i mitt hjärta!
You're simply the best, better than all the rest
Better than anyone, anyone I've ever met
I'm stuck on your heart, I hang on every word you say
Tear us apart no, no, baby, I would rather be dead.
Tre år har gått, tre år som har innehållit allt från skratt till gråt, allt från tävlingar till prov och uppsatser. Ibland har vi varit arga och ledsna, men allt som oftast har vi haft roligt tillsammans och det ord som dyker upp i mitt huvud hela tiden när jag tänker på er så är det glädje! Glädje när vi får tillbaka ett naturkunskap B-prov och alla har klarat det, glädje över Ramans alla kommentarer, glädje över Psons och Ebbas sätt att prata alldeles för fort så att ingen hänger med, glädje över Maddes kaxighet, glädje över Julias snygghet och Klaras varma komplimanger, glädjen när Emelie halkar på en isfläck eller snubblar på en tröskel, glädje när Svenne släntrar in en aning sent med solglasögon och alla vet varför, glädje när Matilda pratar och pratar och pratar, glädje när Tord håller tal, glädjen i att se Johans spark i handbollsmålet efter att ha förlorat en match och glädjen när tjejerna spöade killarna på tävlingen i religion, glädjen när Emmy är kramsugen, glädjen när Lisa lyser upp dagen på morgonkvisten när man är om tröttast, glädjen som Fanny spred genom att börja vår klass i trean, glädjen Ludvig sprider genom sina små fnissningar längst bak i klassrummet och glädjen när Zkillan charmar både klassen och lärarna. Glädje, glädje och åter glädje!
Vissa saker som man har stört sig på kan man nu se tillbaka på och skratta. Vissa saker som man älskat kan man nu se tillbaka på och sakna. I ettan var vi ett gäng osäkra små barn, nu har vi vuxit både i oss själva och som grupp, och jag tror att vi faktiskt är redo att ta klivet ut i vuxenlivet. Tillsammans har vi klarat prov, läxor, inlämningar och tal. Tillsammans har vi skrattat och gråtit. Tillsammans har vi haft tre glada år och jag hoppas inte det slutar här.
Lisa Pson och Julia, ni kommer flytta "hem, hem" och det är sjukt långt bort från mig. Igår på balkvällen insåg jag att det kan dröja svinlänge tills vi ses eftersom ni bor ända bort i tok, Vingåker och Svedala. Jag fick en klump i magen och tårar i ögonen och får det nu när jag tänker på det, när jag tittar på alla bilder från åren vi haft. NI är såna stjärnor!
Pson, du är en glädjespridare och en människa jag verkligen ser upp till. Du är duktig på ALLT! Jag hoppas vi ses snart igen.
Julia, du är en av de bästa jag vet. Ditt leende kan lysa upp en hel dag och jag är så tacksam att jag fått lära känna dig. Att du ska flytta ända till Skåne gör alldeles ont i hela mig. Du MÅSTE hälsa på. Snart!
Emmy, Matilda, Lisa, Emelie, Ebba, Klara, Madde, Fanny, Tord, Svenne, Johan, Zkillan, Raman och Ludvig - er har jag turen att ha kvar här i Falköping. Ni är fantastiska hela högen och i sommar SKA vi ses! :)
Klassen, ni är sannerligen klassen med allt och jag kan bara le nä jag tänker på er :) Hela högen är fantastiska och jag är så glad och tacksam att jag hamnade med just er. Jag tackar Gud för er!
Vem passar bättre att avsluta denna hyllning än allas vår Carola och Sanna Vänner?
Alla måste ha nån att kunna lita på, det är så
Och en trofast vän är mera värd än guld
Jag vet, vänner prövas genom tidens gång
Sviker aldrig fast din väg är lång
Finns där vid din sida när vågorna slår
Håller det de lovar, det är vänner som består
Sanna vänner har man kvar när de andra har gått
Sanna vänner kan man alltid lita på
När du kom behövde jag en vän
Sanna vänner kommer alltid igen
SP3b - alltid i mitt hjärta!
it's gettin' closer
Studenten närmar sig med stormsteg! Hela denna veckan har jag varit ledigt, legat ute i solen och bara haft det allmänt gött. Igår kom klassen hit och fixade kortegevagnen som vi ska köra vår mentor och svensk/historialärare på, blev mycket tjusigt! Då började det plötsligt kännas lite mer verkligt, vi ska verkligen snart ta studenten. GALET!
Ikväll är det dags för det traditionsenliga togapartyt för alla studenter, imorgon är det avslutningslunch och fix inför avslutningen som kommer vara utomhus! Och på fredag smäller det helt enkelt. Då vankas champagnefrukost (i mitt fall RABARBERSAFT! :D), avslutning, kortege ner till torget för att träffa nära och kära, lastbilsströg och sedan hem för att fira med familj. Senare på kvällen är det även dags att träffa klassen igen. Dessa dagar gör man allt det där som hör studenten i Falköping till. Det som man stod och längtade efter förra året, och allra mest för två år sedan, när man var en liten etta och aldrig trodde att studenten skulle hända mig. Men åren har gått så galet snabbt! På ett sätt är det gött, på ett annat sorgligt. Klassen är ju ändå klassen liksom. Men sommar är skönt, och hösten! WOW! Hösten blir otroligt spännande och utmanande!
Även om jag byter landet mot staden, Falköpingsslätten mot Huskvarnas backar och höjsskillnader så kommer jag faktiskt, tro det eller ej, att ha Falköping i mitt hjärta. Den där hålan som jag i nian sa att jag aldrig någonsin skulle gå i skolan i. Aldrig skulle jag läsa samhällsprogrammet och aldrig skulle jag gå i Falköping. Skönt att man kan ändra sig ibland alltså, jag ångrar inte en sekund att jag hamnade i den där hålan till slut. En bra stad det där!
Större ting ska vi få se,
ännu kan mirakel ske i vår stad.
Ikväll är det dags för det traditionsenliga togapartyt för alla studenter, imorgon är det avslutningslunch och fix inför avslutningen som kommer vara utomhus! Och på fredag smäller det helt enkelt. Då vankas champagnefrukost (i mitt fall RABARBERSAFT! :D), avslutning, kortege ner till torget för att träffa nära och kära, lastbilsströg och sedan hem för att fira med familj. Senare på kvällen är det även dags att träffa klassen igen. Dessa dagar gör man allt det där som hör studenten i Falköping till. Det som man stod och längtade efter förra året, och allra mest för två år sedan, när man var en liten etta och aldrig trodde att studenten skulle hända mig. Men åren har gått så galet snabbt! På ett sätt är det gött, på ett annat sorgligt. Klassen är ju ändå klassen liksom. Men sommar är skönt, och hösten! WOW! Hösten blir otroligt spännande och utmanande!
Även om jag byter landet mot staden, Falköpingsslätten mot Huskvarnas backar och höjsskillnader så kommer jag faktiskt, tro det eller ej, att ha Falköping i mitt hjärta. Den där hålan som jag i nian sa att jag aldrig någonsin skulle gå i skolan i. Aldrig skulle jag läsa samhällsprogrammet och aldrig skulle jag gå i Falköping. Skönt att man kan ändra sig ibland alltså, jag ångrar inte en sekund att jag hamnade i den där hålan till slut. En bra stad det där!
Större ting ska vi få se,
ännu kan mirakel ske i vår stad.
