bellha

Nyss hemkommen från en tur på inlinesen i vårvädret! De första kilometrarna var det motvind, och då menar jag motvind. Efter hundra meter kände jag att jag absolut inte skulle orka alls långt idag. Men Pillar sjöng så vackert i mina öron "Nothing comes that easy, nothing comes for free. Something comes from nothing if you're ready to believe." Så jag bestämde mig att jag trodde att jag skulle orka hela vägen till vändplatsen. Och det gjorde jag. Min kära astma gjorde sig dock påmind i pollenvädret så jag satte mig ner och pratade vett med mina luftrör ett tag. Det var ett rörande samtal kan man säga.. (Jag har den senaste månade fått höra ett antal gånger att jag drar pappa-skämt, ska man ta det som en komplimang?) När jag satt där och pustade som en annan gås så kom jag att tänka på det här med vila.

Idag hade vi besök av min lille kusin Vilmer, 2 år. Ord jag verkligen blev bekant med när man lekte med honom var min och mina. Min traktor, mina bilar, min, min, min. Att de egentligen tillhörde min bror kom absolut inte på fråga.

Jag får ständigt, varje dag, påminna mig om att mitt liv inte handlar om mig och mitt. Det handlar om något mycket större. Det handlar om att tjäna Gud och att tjäna andra. Sätta andra före mig själv. Före min vilja, före min ork, före mina behov. Det är en ständig kamp och jag misslyckas så ofta. Men varje dag försöker jag, med Guds hjälp, att inte tänka mig och mitt, utan dig och ditt. Ditt före mitt. Dig före mig. Du före jag.

It's all about You, Jesus
And all this is for You
For Your glory and Your fame
It's not about me
As if You should do things my way
You alone are God
And I surrender to Your ways

Jesus, lover of my soul
All consuming fire is in Your gaze
Jesus, I want You to know
I will follow You all my days
For no one else in history is like You
And history itself belongs to You
Alpha and Omega, You have loved me
And I will share eternity with You

Den glädje som spred sig genom hela min kropp när Teemu Laine så fint klinkade in pucken stolpe in bakom Wesslau i lördags går helt enkelt inte att beskriva! Jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta! Haha, kanske låter aningen nördigt men ja, jag är hockeynörd. Jag älskar helt enkelt HV :D Ler bara jag tänker på't nu.. En helt galet bra hockeysäsong är nu fulländad! SM-GULET ÄR I JÖNKÖPING IGEN!!

Alltså jag vet inte riktigt vart jag ska börja. Den här helgen har verkligen varit så galen! Det finns inget ord som kan förklara. I fredagskväll begav jag, åsa och lydia oss till åsarp för att hänga på uffes café. Det hela urartade senare i ett enda stort kuddkrig! Förstår inte riktigt hur detta kunde ske, men efter ett tag slängdes inte bara små kuddar utan även soffkuddar och så småningom fick jag och åsa en fin överraskning på oss: en stor golvmatta och en soffa! Kära nån, sånt där händer bara i åsarp ;)

En bön av Heliga Bigitta. Sitter som ett smäck.

Jesus, du vet vad som är bäst för mig i denna situation.
Låt din kärleksfulla plan för mitt liv bli förverkligad.
Själv är jag så osäker på vad som är rätt eller fel, vad som är din vilja i mitt liv.
Men du vet allt och kan allt.
Därför ber jag dig:
Öppna den dörr framför mig, som jag skall gå in genom
och stäng alla andra dörrar som skulle leda mig fel.
Tack att du vill mitt allra bästa.
Jag litar på din ledning!

Amen.

Vitsippor, krokus, vårlök, tussilago, blåsippor och vitsippsknoppar. Vatten som forsar, fiskar som hoppar och solen som skiner. Våren har sannerligen kommit till Lilla Bôrna och det gör mig glad. SÅ glad! Jag har haft en otroligt skön dag med sovmorgon, brakfrukost i verandan medan solen gassade på och bara kunnat ta det lugnt. Gå runt i pyjamas till halv tolv och sen åka till skolan för att ha en lektion med filmtittande, en timmes rast med en glassig vårpromenad (dvs. vi åt glass och gick en promenad) och sammanställde sedan enkätundersköningen för att åka hem. En fin skoldag, minst sagt.

När jag kom hem tog mig en promenad i trädgården. Gamla, torkade löv knastrade under mina fötter och nya, vackra blommor sköt upp ur marken. Under det gamla och döda växte nytt och vackert fram. Det känns lite så med mig själv, nu när våren spirar så spirar även jag. Man blir lite gladare, lite lyckligare. Jag såg hur några av våra fiskar försökte kämpa sig uppströms i bäcken och gick för att ta mig en närmre kik. (Våra fiskar är kristna - de simmar mot strömmen) De blev iof vettskrämda när min skugga kom i vattnet och simmade iväg snabbt som bara den. Som vi människor, vi börjar gå mot strömmen och allt går bra. Men sen kommer något och stör, mörka skuggor skymmer vår väg, och då släpper vi så lätt efter och faller tillbaka.

Jag fortsatte följa bäcken. Fortsatte njuta. Men så när jag kommit en bra vit upp på berget så delade bäcken sig i två delar. Jag kom till ett vägskäl och var tvungen att välja vilken del av bäcken jag ville gå bredvid. Den ena delen av bäcken fortsatte rakt upp jämsmed åkerkanten. Den var lätt att gå, kantad av tussilago och blåsippor och utan grenar och annat bröte i vägen. Den andra delen av bäcken ledde in i skogen. Det var fallna träd över, sly överallt och jag skulle vara tvungen att klättra över taggtråd för att kunna följa den vägen. Jag satte mig på en sten och funderade. Kom på mig själv att tänka att det är i just den här positionen man sååå många gånger befinner sig i. Jag befinner mig där nu. Vilken väg ska man välja? Är den lätta alltid den rätta? Tanken slog mig att jag inte vet. Jag vet verkligen inte själv. Jag behöver hjälp, vägledning.

Herre, för mig på rätt väg. Hjälp mig välja rätt.
Hjälp mig välja det som är efter Din vilja, inte min.

Efter ett tag kom jag fram till att jag inte är redo att välja. Jag är inte redo att välja väg än. Så jag vände på klacken och gick hem igen. Men tankarna stannar kvar, vilken är egentligen rätt väg?

Ett av mina absoluta favorit citat kommer från den polske författaren Stanislaw Jerzy Lec. Han sa så här:

"För att komma till flodens
källa måste man simma
mot strömmen." 

Jesus säger att ur den som känner Gud ska det flyta strömmar av levande vatten genom, alltså är Gud

flodens källa. Om då Gud är källan, vad måste vi göra för att nå Honom? Jo, vi måste simma mot strömmen.

Att simma mot strömmen kan betyda olika för olika människor, alla har vi olika strömmar att simma mot.

Men jag vill bara uppmuntra att våga gå mot strömmen. Våga vara annorlunda. Jesus var inte just another

ordinary guy. Han gick sannerligen mot strömmen. 

Opposite way med Leeland beskriver det hela väldigt bra. Lyssna på låten, läs texten, reflektera.

Living in the same town 
For all these years
Doing the same old things
Hanging with the same crowd
And it’s starting to get crippling
You’ve never felt in place
And you tell yourself it’s all okay
But something’s different today
You want to run the opposite way

And it seems like you’re locked in a cage
And you need to find a way of escape
When everyone is setting the pace
It’s okay to run the opposite way

The Father sent His Son down
The light of men
The cross He bore was crippling
Rejected in His own town
They couldn’t see the sun shining
He knelt in the garden and prayed
Father, let this cup pass from me
It’s not Your will for me to stay
Your will for me is the opposite way

And it seemed like He was locked in a cage
And He couldn’t find away of escape
But through the cross He conquered the grave
My Jesus ran the opposite way

Oh, and through the cross He conquered the grave
Oh, He ran the opposite way
Yeah, through the cross He conquered the grave
So you could run the opposite way

Leeland - Opposite way