would you like to take my hand?
Vitsippor, krokus, vårlök, tussilago, blåsippor och vitsippsknoppar. Vatten som forsar, fiskar som hoppar och solen som skiner. Våren har sannerligen kommit till Lilla Bôrna och det gör mig glad. SÅ glad! Jag har haft en otroligt skön dag med sovmorgon, brakfrukost i verandan medan solen gassade på och bara kunnat ta det lugnt. Gå runt i pyjamas till halv tolv och sen åka till skolan för att ha en lektion med filmtittande, en timmes rast med en glassig vårpromenad (dvs. vi åt glass och gick en promenad) och sammanställde sedan enkätundersköningen för att åka hem. En fin skoldag, minst sagt.
När jag kom hem tog mig en promenad i trädgården. Gamla, torkade löv knastrade under mina fötter och nya, vackra blommor sköt upp ur marken. Under det gamla och döda växte nytt och vackert fram. Det känns lite så med mig själv, nu när våren spirar så spirar även jag. Man blir lite gladare, lite lyckligare. Jag såg hur några av våra fiskar försökte kämpa sig uppströms i bäcken och gick för att ta mig en närmre kik. (Våra fiskar är kristna - de simmar mot strömmen) De blev iof vettskrämda när min skugga kom i vattnet och simmade iväg snabbt som bara den. Som vi människor, vi börjar gå mot strömmen och allt går bra. Men sen kommer något och stör, mörka skuggor skymmer vår väg, och då släpper vi så lätt efter och faller tillbaka.
Jag fortsatte följa bäcken. Fortsatte njuta. Men så när jag kommit en bra vit upp på berget så delade bäcken sig i två delar. Jag kom till ett vägskäl och var tvungen att välja vilken del av bäcken jag ville gå bredvid. Den ena delen av bäcken fortsatte rakt upp jämsmed åkerkanten. Den var lätt att gå, kantad av tussilago och blåsippor och utan grenar och annat bröte i vägen. Den andra delen av bäcken ledde in i skogen. Det var fallna träd över, sly överallt och jag skulle vara tvungen att klättra över taggtråd för att kunna följa den vägen. Jag satte mig på en sten och funderade. Kom på mig själv att tänka att det är i just den här positionen man sååå många gånger befinner sig i. Jag befinner mig där nu. Vilken väg ska man välja? Är den lätta alltid den rätta? Tanken slog mig att jag inte vet. Jag vet verkligen inte själv. Jag behöver hjälp, vägledning.
Herre, för mig på rätt väg. Hjälp mig välja rätt.
Hjälp mig välja det som är efter Din vilja, inte min.
Efter ett tag kom jag fram till att jag inte är redo att välja. Jag är inte redo att välja väg än. Så jag vände på klacken och gick hem igen. Men tankarna stannar kvar, vilken är egentligen rätt väg?
När jag kom hem tog mig en promenad i trädgården. Gamla, torkade löv knastrade under mina fötter och nya, vackra blommor sköt upp ur marken. Under det gamla och döda växte nytt och vackert fram. Det känns lite så med mig själv, nu när våren spirar så spirar även jag. Man blir lite gladare, lite lyckligare. Jag såg hur några av våra fiskar försökte kämpa sig uppströms i bäcken och gick för att ta mig en närmre kik. (Våra fiskar är kristna - de simmar mot strömmen) De blev iof vettskrämda när min skugga kom i vattnet och simmade iväg snabbt som bara den. Som vi människor, vi börjar gå mot strömmen och allt går bra. Men sen kommer något och stör, mörka skuggor skymmer vår väg, och då släpper vi så lätt efter och faller tillbaka.
Jag fortsatte följa bäcken. Fortsatte njuta. Men så när jag kommit en bra vit upp på berget så delade bäcken sig i två delar. Jag kom till ett vägskäl och var tvungen att välja vilken del av bäcken jag ville gå bredvid. Den ena delen av bäcken fortsatte rakt upp jämsmed åkerkanten. Den var lätt att gå, kantad av tussilago och blåsippor och utan grenar och annat bröte i vägen. Den andra delen av bäcken ledde in i skogen. Det var fallna träd över, sly överallt och jag skulle vara tvungen att klättra över taggtråd för att kunna följa den vägen. Jag satte mig på en sten och funderade. Kom på mig själv att tänka att det är i just den här positionen man sååå många gånger befinner sig i. Jag befinner mig där nu. Vilken väg ska man välja? Är den lätta alltid den rätta? Tanken slog mig att jag inte vet. Jag vet verkligen inte själv. Jag behöver hjälp, vägledning.
Herre, för mig på rätt väg. Hjälp mig välja rätt.
Hjälp mig välja det som är efter Din vilja, inte min.
Efter ett tag kom jag fram till att jag inte är redo att välja. Jag är inte redo att välja väg än. Så jag vände på klacken och gick hem igen. Men tankarna stannar kvar, vilken är egentligen rätt väg?
Kommentarer
Trackback
