fast, flytande eller gasform?

När jag stod och väntade på bussen idag sparkade jag lite i snön. Trampade till den. Förstörde en vacker "skulptur" som formats av väder och vind, bara genom att trampa på den. Tanken slog mig, att det är precis så här vi människor gör med varandra. Vi trampar ned varandra, förstör varandra. Ibland medvetet, ibland omedvetet. Det är så grymt lätt att sätta foten på snön, bara lägga sin tyngd över och foten kommer bryta sönder den. Så enkelt, utan minsta ansträngning. Vi har så lätt för att bryta ned människor, vi gör det utan ansträngning. Jag tror även vi gör det utan att tänka på det. Det slinker så lätt ut några ord som vi egentligen inte menar, men när vi kommer på det är det redan för sent. Skadan är redan skett. Vi har redan trampat på någon.

Vi människor kan precis som vatten finnas i olika former; fast, flytande eller gasform. Ibland känner vi oss som en isbit, inte pga vi fryser, utan för att vi känner oss starka, fasta. Men vi sitter fast, kanske i ett hustak eller i vår livssituation. Vi kan liksom inte röra oss. Plötsligt kommer det dock en människa och vi jublar av glädje, "äntligen, här kommer räddningen" tänker vi. Men istället för att göra vårt liv bättre så sparkas vi ned från vår fasta ställning i livet, och vi faller. Vi faller snabbt och landar hårt. Kraschlandar och isen bara sprutar. Tusen bitar, kanske ännu fler. Bara på grund av att någon valde att säga fel sak, göra fel sak. Trampa på oss.

Ibland känner vi oss flytande. Vi har det bra, flyter runt, chillar och bara är liksom. En skön känsla. Ingen kan trampa på oss så att vi går sönder, ingen kan egentligen skada oss. Ibland känner vi oss som i gasform. Ingen ser oss, ingen hör oss och ingen bryr sig om oss. Det är mycket här i livet som jag inte vet eller kan något om, men en sak är jag tvärsäker på; det är att Gud bryr sig om dig. Han ser dig och vill lyssna dig. Och om du har råkat såra någon genom dina ord, om du råkat trampa på någon, så finns Gud och Han har förlåtelse. Han ger dig mod att säga förlåt till den person du skadat och trampat på. Han ger styrka som ingen annan. Sök Honom. Prova. Vad har du att förlora?

Kommentarer
Postat av: Matilda

första gången naturkunskapen faktiskt lönade sig? :P men grymt bra bella, jag håller med dig här, människor är bra på att bryta ner varandra!

2010-03-04 @ 22:06:39
URL: http://luckyfutures.blogg.se/
Postat av: johanna

det är sant, men å andra sidan får man ibland stå för att man sa fel, säga förlåt och glömma. det är inte så svårt som de låter. Vissa människor (som jag) som alltid är oseriösa som aldrig menar nått får ju aldrig dåligt samvete eftersom att jag vet att jag skämtar, och alla som känner mig vet det också:P men du har väl lite rätt, men varför ens egentligen säga nått som sårar nån annan ?

2010-03-04 @ 22:09:58
Postat av: bella

Svar Matilda: Ja precis, jag kan erkänna att jag fick tänka en stund innan jag kom på vilka tre former vatten kan vara i! (a) Ja vi är ju det, av någon anledning..



Svar Johanna: Klart man måste stå för att man gjorde fel och be om förlåtelse men det kan vara svårt att säga förlåt till någon som man vet att man har sårat. Då finns Gud där och ger styrka :)

Ja, varför ens säga något som sårar någon annan? Jag vet inte, men jag vet att jag själv gör det ibland, och jag vet att jag inte är ensam om det. Ibland säger man saker man inte menar, men som ändå sägs.

2010-03-04 @ 22:16:02
Postat av: johanna

Du har ju lärt dig nått på naturlektionerna då iaf ;) fast säger man nått dumt till nån så har man nig rätt bra självförtroende eller vet att det man själv säger är bäst så då vågar man nog säga förlåt också :) men jag vet inte.. (hej, jag ska inte bli psykolog i mitt nästa liv.. (a))

2010-03-04 @ 22:20:33
Postat av: Kringlan

Sjukt bra skrivet Bella! Gav mig en tankeställare... :)

2010-03-04 @ 22:42:43

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0